Michaela Tornström

Mitt namn är Michaela och jag är en 27-åring som bor i Skåne tillsammans med mina två hundar Albus & Tofu samt mina två katter Harry & Tage. Till vardags arbetar jag som frontendutvecklare på distans för ett scaleup företag i Stockholm, vilket jag tycker är fantastiskt kul.

För något år sedan väcktes en idé kring att studera till hundinstruktör. Mestadels för att samla på mig kunskap för att kunna ge mina hundar (och därmed mig själv) ett rikare hundliv byggt på trygga relationer och härliga äventyr, men också för att jag sedan en lång tid haft ett stort intresse för hundar och en önskan om att kunna lägga en del av min tid på att hjälpa både människor och djur. Nu i juni hoppade jag på en hundinstruktörsutbildning via Hundsteg för att kunna göra exakt det.

När jag inte jobbar, studerar eller umgås med mina djur så gillar jag att lägga min tid på familj, vänner, att läsa böcker, fotografera, rita, laga mat, titta på serier och på att vara i naturen, där jag gärna paddlar kajak, vandrar eller plockar svamp & bär.

Hoppas ni vill vara med och skapa rikare hundliv

Utbildningar & kurser

Valpkurs N&T Hundskola

2023

Pågående utbildning till Hundinstruktör via Hundsteg

Examen juni 2025

Tofu (aka Dobby)

Det senaste tillskottet i min lilla familj. I början av året åkte jag iväg på en campervanresa i Europa. Väl i Spanien volontärarbetade jag och en vän på ett shelter utanför Marbella där det bodde över 90 hundar. Vårt jobb var att fota hundarna för att de lättare skulle bli adopterade via deras sociala medier och webbplats. Vad jag inte hade väntat mig var att jag skulle träffa på lilla Pitufo (betyder smurf på spanska). Efter en timme på sheltret dök hans magra nos upp bland de andra och jag fastnade direkt.

Tofus historia börjar när hans mamma kom till sheltret, undernärd och höggravid. Några dagar senare födde hon 7 valpar. Tofu och hans bror som var sist ut föddes med paralyserade bakben och gissningsvis var det därför de två inte blivit adopterade två år senare. Vid ett års ålder bröt dessutom Tofu ett av bakbenen.

Han var så väldans undernärd och såg faktiskt sjuk ut, så min enda tanke var att han aldrig kommer bli adopterad utan kommer få leva på sheltret resten av sitt liv. Vi lämnade sheltret den dagen, men redan dagen där på åkte vi två timmar för att hämta honom. Han skulle helt enkelt få följa med tillbaka till Sverige.

Tofu hade aldrig varit utanför sheltret mer än för sin operation, vilket innebar att han var otroligt blyg, försiktig men samtidigt väldigt kärlekssökande. När han skulle få sin rabies vaccination kurade han upp sig i en främmande mans knä på veterinärkliniken, och de första veckorna skulle han bestämt ligga i ens knä.

Nu 6 månader senare arbetar vi på att bygga upp en trygg relation, vilket tar tid. Det är mycket som är nytt för honom (och mig), så vi har stött på patrull vid hundmöten, bilåkning och hantering. Men min förhoppning är att med tid, ny kunskap, tålamod och omtanke så kommer vår relation och allt det som känns jobbigt falla på plats.

Albus

Albus historia kring hur han kom in i mitt liv är betydligt mycket mer vanlig och kortare än Tofus. För cirka 1,5 år sedan, en vecka innan nyår, åkte jag till Ljungby för att hämta hem lille Albus. Min allra första hund. Och inget kunde ha förebett mig hur livet skulle förändras.

Albus är en riktig liten envis virvelvind, precis som en spansk vattenhund förväntas vara. Att välja spansk vattenhund som sin första hund sätter en upp för mycket arbete, det är en krävande ras och jag har absolut gjort en massa misstag, som att leka alldeles för mycket med honom när han är liten och låta honom hälsa på allt och alla. Så det är han som fått mig att vilja veta allt om hund och hur vi kan frångå den ”gamla skolan” och bygga trygga och kärleksfulla relationer med mjukare metoder för att på så sätt skapa ett rikt hundliv. För vårt hundliv har absolut varit rikt på upplevelser, men även mindre rikt inom andra områden. Tyvärr så lider Albus av separationsångest (obefintlig ensamträning som valp) vilket gör att jag i dagsläget inte kan lämna honom ensam, vilket såklart begränsar mitt liv avsevärt. Att inte kunna gå och slänga sopor, gå till tvättstugan, göra snabba ärenden etc. Dessutom har han svårt för hundmöten, vilket gör det svårt att ta med honom på de utflykter jag skulle vilja göra. Men nu är ensamträningen igång och vi arbetar på att förbättra vår relation och ha roligt tillsammans.